kalabalik

Se även kalabalık.

Svenska

Substantiv

Böjningar av kalabalik	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kalabalik	kalabaliken	kalabaliker	kalabalikerna
Genitiv	kalabaliks	kalabalikens	kalabalikers	kalabalikernas

kalabalik

1. förvirring, oreda, rusning, tumult, kaos

Etymologi: Belagt i språket sedan 1713. Kom in i svenskan i och med Kalabaliken i Bender. Ursprungligen av osmanska قالابالق (kalabalık, ”folksamling”) (turkiska kalabalık).

Översättningar

förvirring, oreda, rusning, tumult, kaos

• finska: kalabaliikki ^(fi)
• tyska: Krawall ^(de) m, Tumult ^(de) m