kalabalik

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även kalabalık.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kalabalik  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kalabalik kalabaliken kalabaliker kalabalikerna
Genitiv kalabaliks kalabalikens kalabalikers kalabalikernas

kalabalik

  1. förvirring, oreda, rusning, tumult, kaos
  2. folksamling
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Ursprungligen av turkiska kalabalık (”folksamling”). Kom in i svenskan i och med Kalabaliken i Bender i början av 1700-talet.