kall

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även kall’, kæll och kal.

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av kall  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum kall
Neutrum kallt
Bestämd
singular
Maskulinum kalle kallare kallaste
Alla kalla kallaste
Plural kalla kallaste
Predikativt
Singular Utrum kall
Neutrum kallt kallare kallast
Plural kalla
 
Adverbavledning kallt

kall

  1. med låg temperatur
    Det kan bli tämligen kallt under vinterhalvåret.
    Antonymer: varm
  2. som ej visar känslor; känslokall
    Antonymer: varm
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan. Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska kalder, kaller, av fornnordiska kaldr, från urindoeuropeiska *gel- ("kall").

Översättningar[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kall  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kall kallet kall kallen
Genitiv kalls kallets kalls kallens

kall n

  1. livsuppgift, kallelse
    Meronymer: yrke

kall m

  1. (orsamål) karl
    Etymologi: Av fornnordiska karl.
    Besläktade ord: keling

Översättningar[redigera]


Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

kall m

  1. landis; den is som vid stränderna ligger på botten, alltid högre än annan is på vattnet och på vilken man gärna kör om våren, när isarna börjar bli svaga
    Kǿr pá kalln.
    Kör på landisen.
    Synonymer: ískall, landkall

Älvdalska[redigera]

Substantiv[redigera]

kall m

  1. man, karl