kam

Svenska

Substantiv

Böjningar av kam	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kam	kammen	kammar	kammarna
Genitiv	kams	kammens	kammars	kammarnas

kam (för att reda ut hår)

kam

1. litet redskap för att reda ut trassligt hår

   Besläktade ord: kamma

2. förhöjning i landskapet

   Synonymer: krön, rygg, höjdrygg

   Sammansättningar: bergskam (bergkam)

3. toppen på en våg

   Sammansättningar: vågkam

4. utväxt på huvudet hos hönsfåglar

   Sammansättningar: tuppkam, vävkam

Etymologi: Av fornsvenska kamber (jämför isländska kambur), av urgermanska *kamba-z eller *kambian- (jämför engelska comb), av urindoeuropeiska *gombhos, av *gembh- eller *g'ombh-, "bita", "tand" (jämför grekiska γόμφος, "bult", "nagel", och γομφίος, "kindtand", fornslaviska zabo, varav bland annat ryska зуб, "tand", och sanskrit jambha, "huggtand").

Fraser: dra alla över en kam (skära alla över samma kam)

Översättningar

litet redskap

• bulgariska: гребен ^(bg) m
• engelska: comb ^(en)
• finska: kampa ^(fi)
• franska: peigne ^(fr) m
• galiciska: peite ^(gl) m
• isländska: greiða ^(is), kambur ^(is)
• italienska: pettine ^(it)
• japanska: くし ^(ja), 櫛 ^(ja) (くし, kushi)
• latin: pecten
• litauiska: šukos f pl
• nederländska: kam ^(nl) m
• polska: grzebień ^(pl)
• spanska: peine ^(es) m
• turkiska: tarak ^(tr)
• tyska: Kamm ^(de) m

höjdrygg

• engelska: ridge ^(en), crest ^(en)
• galiciska: crista ^(gl) f
• litauiska: gūbrys m
• tyska: Kamm ^(de) m, Grat ^(de) m, Gebirgskamm ^(de) m

toppen på en våg

• litauiska: ketera f
• tyska: Kamm ^(de) m, Wellenkamm ^(de) m

utväxt på huvudet hos hönsfåglar

• litauiska: skiauterė f
• tyska: Kamm ^(de) m, Hahnenkamm ^(de) m

Svensk romani

Substantiv

kam u

1. sol

Tyska

Verb

kam

1. böjningsform av kommen