karbunkel

Svenska

Substantiv

Böjningar av karbunkel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	karbunkel	karbunkeln	karbunklar	karbunklarna
Genitiv	karbunkels	karbunkelns	karbunklars	karbunklarnas

karbunkel

1. (medicin) böld, sammansatt infektionshärd ofta uppkommen ur flera intilliggande furunklar
2. ädelsten av starkt rödfärgade mineral; främst rubin, men även granat och röd spinell
3. ädelsten med cabochonslipning

Etymologi: Av fornsvenska karbunkule, av latinska carbunculus (”litet glödande stycke kol”), diminutiv av latinska carbo (”kol”). På latin avser furunculus även mindre skott på vinstock som stjäl näring från huvudskottet.

Sammansättningar: karbunkelsmycke

Se även tesaurus: Prydnad, Ohälsa, Rött, Utsvällning

Översättningar

böld, sammansatt infektionshärd ofta uppkommen ur flera intilliggande furunklar

• tyska: Karbunkel ^(de) m

ädelsten av starkt rödfärgade mineral

• tyska: Karfunkel ^(de) m

ädelsten med cabochonslipning

• tyska: Cabochon m