karlakarl

Svenska

Substantiv

Böjningar av karlakarl	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	karlakarl	karlakarlen, karlakarln1	karlakarlar	karlakarlarna
Genitiv	karlakarls	karlakarlens, karlakarlns1	karlakarlars	karlakarlarnas
Not: talspråkliga former

karlakarl

1. "riktig" karl; karl som är stark, händig, tuff och/eller dylikt

   Etymologi: Belagt i svenska språket sedan cirka 1755.

   Jämför: dunderkarl, kraftkarl, mannaman (dialektalt)

Översättningar

"riktig" karl

• bokmål: mannemann m
• spanska: macho ^(es)
• tyska: Macho ^(de) m