keff
Svenska
[redigera]Adjektiv
[redigera]| Böjningar av keff | Positiv | Komparativ | Superlativ | |
|---|---|---|---|---|
| Attributivt | ||||
| Obestämd singular |
Utrum | keff | keffare | |
| Neutrum | kefft | |||
| Bestämd singular |
Maskulinum | keffe | keffaste | |
| Alla | keffa | |||
| Plural | keffa | |||
| Predikativt | ||||
| Singular | Utrum | keff | keffare | keffast |
| Neutrum | kefft | |||
| Plural | keffa | |||
| Kompareras alternativt med mer och mest. | ||||
| Adverbavledning | kefft | |||
keff
- (förortsslang) dålig, tråkig, ointressant, konstig
- Bror, det här är çok kefft jaow.
- Bilen var çok keff!
- Asså jag svär på gud det här är den keffaste läraren på hela skolan!
- 2011 (6 maj): Droglagarna gör en keff situation ännu keffare?:
- Droglagarna gör en keff situation ännu keffare?
- Droglagarna gör en keff situation ännu keffare?
- Synonymer: dank, kass, koko, konstig, urusel, värdelös
- Etymologi: Av arabiska كف (bra, trevlig, rolig). Ordet har fått motsatt betydelse i svenskan. Belagt i språket sedan 1996.[1]