keld’

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även kell och kell’.

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av keld’  Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ keld’ kelda keld’ keldern
Dativ   keld’nn   keldum

keld’ f

  • uttal: /ʨʰɛ̀lː/, /ʨʰìːl/
  1. brunn, men blott gräven brunn vid gårdar
    Hínk upp vætnĕð borti keldę.
    Vind upp vattnet utur brunnen.
    Etymologi: Av fornnordiska kelda, till kall.
    Användning: Ordet brunn brukas aldrig annars än om små, upphuggna hål på isen, som då heter brunð. Springkällor heter kall-keldern eller roðk-keldern.
    Sammansättningar: vǫtukeld’