kell
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Se även kell.
Bottniska[redigera]
Substantiv[redigera]
| Böjningar av kell | Oräknebart | |
|---|---|---|
| maskulinum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | kell | kellĕn |
| Dativ | kellum | |
kell m
- uttal: /ʨʰɛlː/
- den smärtande känsla i förfrusna leder, som uppväcks av för hastigt utifrån tillkommen värme
- Sammansättningar: tænnkell
- frusna trädrötter, som jämte det de innehåller lite kära, dock mest är igenomsvullna av survatten, som gör, att när man hugger i dem, ser de ut, som innehölle de mycket tjära
- Heð ér bæra súrkellĕn heð dug int’ i tjerudałĕn.
- Det är bara av survatten svullna rötter, som ej duger i tjärdalen.
- Heð ér bæra súrkellĕn heð dug int’ i tjerudałĕn.
Estniska[redigera]
Substantiv[redigera]
kell