kenning

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kenning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kenning kenningen kenningar kenningarna
Genitiv kennings kenningens kenningars kenningarnas

kenning

  • uttal: 'käning /ˈkɛ̀nɪŋ/
  1. i fornnordisk poesi en poetisk omskrivning, ofta svårtydd och förskönande

Etymologi[redigera]

Sedan 1689, av isländska kenning med samma betydelse. Av kenna (”benämna, kalla”). Jämför känna.

Översättningar[redigera]