klänga

Svenska

Verb

Böjningar av klänga	Aktiv	Passiv
Infinitiv	klänga	klängas
Presens	klänger	klängs (klänges)
Preteritum	klängde	klängdes
Supinum	klängt	klängts
Imperativ	kläng	–
Particip
Presens	klängande, klängandes
Perfekt	–

klänga

1. (intransitivt) vara i någons (omedelbara) närvaro på ett jobbigt eller påträngande sätt utan att personen i fråga har har bett om det

   Etymologi: Ordet är belagt i språket sedan 1615 i betydelsen "haka sig fast". Yttest av urgermanska *klangijaną.

   Besläktade ord: kläng, klängig

   Se även tesaurus: Uppgång, Höjning

Översättningar

vara i någons (omedelbara) närvaro på ett jobbigt eller påträngande sätt utan att personen i fråga har har bett om det

• finska: tarrautua ^(fi), takertua ^(fi), liimautua, roikkua ^(fi)