klättra

Svenska

Verb

Böjningar av klättra	Aktiv	Passiv
Infinitiv	klättra	klättras
Presens	klättrar	klättras
Preteritum	klättrade	klättrades
Supinum	klättrat	klättrats
Imperativ	klättra	–
Particip
Presens	klättrande, klättrandes
Perfekt	klättrad (uppklättrad)
Not: Perfektparticip ovanlig (poetisk/barnspråk), vanligen ersatt av uppklättrad (perfektparticip av klättra upp), bestigen.

klättra

1. (intransitivt) med kroppens kraft förflytta sig upp eller ner längs något

   1925: Den älsta Närkesbeskrivningen, Johan Lindström Saxon:

   Som en gammal skiltvakt trogen,
   klättrad upp i bärgig trakt,
   står den mörka, djupa skogen,
   hållande på Kilsbärg vakt;
   men med rikemannens håvor
   ligger slätten nedanför.
   Sina ädla, gyllne gåvor
   ut med öppen hand hon strör.

   Vanliga konstruktioner: klättra, klättra upp/ner för något, klättra upp/ner i något, klättra ut på något

   Besläktade ord: klättrare, klättring

   Sammansättningar: klätterolycka, klätterredskap, klätterros, klättersko, klätterställning, klätterträd, klätterutrustning, klättervägg, klätterväxel, klätterväxt, klättra upp

2. (bildligt) ta sig upp till eller nå en högre nivå
3. (luftfart) stiga; stigflyga

   Sammansättningar: stallklättra

Översättningar

med kroppens kraft förflytta sig upp eller ner

• arabiska: تَسَلَّقَّ (tasallaqa)
• engelska: climb ^(en)
• esperanto: grimpi ^(eo)
• finska: kiivetä ^(fi)
• franska: grimper ^(fr), gravir ^(fr)
• hebreiska: טִפֵּס ^(he) (tipés)
• italienska: arrampicarsi ^(it)
• japanska: 登る ^(ja) (noboru)
• spanska: subir ^(es)
• tyska: klettern ^(de)

(bildligt) ta sig upp till eller nå en högre nivå

• engelska: climb ^(en)
• franska: gravir ^(fr)
• tyska: klettern ^(de)