klöv

Svenska

Substantiv

Böjningar av klöv	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	klöv	klöven	klövar	klövarna
Genitiv	klövs	klövens	klövars	klövarnas

klöv

1. hård vävnad på partåiga hovdjurs (klövdjurs) fötter

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1300-talet, som fornsvenska kløf. Besläktat med klyva, eftersom hoven är kluven.

   Sammansättningar: klövdjur, klövdjuren

2. klövjebörda, börda som bärs (kluven) i två hälfter på varsin sida av ett lastdjur

   Etymologi: Besläktat med klyva, eftersom lasten är kluven.

   Sammansättningar: klövmes, klövsadel, klövstig

   Besläktade ord: klövja

Översättningar

hård vävnad på partåiga hovdjurs (klövdjurs) fötter

• finska: sorkka ^(fi)
• polska: racica ^(pl) f

se klövjebörda

Verb

klöv

1. böjningsform av klyva