klander

Svenska

Substantiv

Böjningar av klander	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	klander	klandret
Genitiv	klanders	klandrets

klander

1. kritik, invändning, besvär, överklagan, ogillande anmärkning

   1835 (28 dec): Bihang till Sweriges Stats-Tidning N:o 300 (Post- och Inrikes Tidningar):

   Åkommer ej klander af Patentet inom ofwanbestämda tid, äger widare talan derå ej rum.

   Besläktade ord: klandra, klanderfri, klandervärd

   Se även tesaurus: Bestraffning, Domstolsförhandling, Anklagelse, Ogillande, Missaktning, Ringaktning, Oenighet

Översättningar

Översättningar

• polska: nagana ^(pl)
• tyska: Tadel ^(de) m, Rüge ^(de) f, Rüffel ^(de) m