klander

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av klander  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ klander klandret
Genitiv klanders klandrets

klander

  1. kritik, invändning, besvär, överklagan
    1835 (28 dec): Bihang till Sweriges Stats-Tidning N:o 300 (Post- och Inrikes Tidningar):
    Åkommer ej klander af Patentet inom ofwanbestämda tid, äger widare talan derå ej rum.
    Besläktade ord: klandra, klanderfri, klandervärd

Översättningar[redigera]