klauen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för klauen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv klauen
Presensparticip klauend
Perfektparticip geklaut
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich klaue  du klaust  er, sie, es klaut 
Plural wir klauen  ihr klaut  sie klauen 
Preteritum Singular ich klaute  du klautest  er, sie, es klaute 
Plural wir klauten  ihr klautet  sie klauten 
Imperativ
Singular - klaue ! -
Plural - klaut ! klauen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich klaue  du klauest  er, sie, es klaue 
Plural wir klauen  ihr klauet  sie klauen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich klaute  du klautest  er, sie, es klaute 
Plural wir klauten  ihr klautet  sie klauten 

klauen

  1. knycka, snatta, sno
    Synonymer: entwenden, mausen, mopsen, stehlen, stibitzen