kli

Svenska

Substantiv

Böjningar av kli	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kli	kliet
Genitiv	klis	kliets

kli

1. skal av sädeskorn

   Etymologi: Troligtvis av medellågtyska klie med samma betydelse.

Översättningar

skal av sädeskorn

• bokmål: kli n
• finska: lese ^(fi)
• galiciska: farelo ^(gl), relón ^(gl)
• nynorska: kli n
• tyska: Kleie ^(de) f

Bokmål

Substantiv

kli n

1. kli

   Sammansättningar: hvetekli

Nynorska

Substantiv

kli n

1. kli

   Sammansättningar: kveitekli

Verb

kli

1. (dialektalt) kväljas, känna behov av att kräkas

   Etymologi: Av fornnordiska klígja (”känna illamående, kväljas”). Jämför svenska klöka (dialektalt).

Svensk romani

Verb

kli

1. rida