klingen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för klingen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv klingen
Presensparticip klingend
Perfektparticip geklungen
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich klinge  du klingst  er, sie, es klingt 
Plural wir klingen  ihr klingt  sie klingen 
Preteritum Singular ich klang  du klangst  er, sie, es klang 
Plural wir klangen  ihr klangt  sie klangen 
Imperativ
Singular - kling!, klinge ! -
Plural - klingt ! klingen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich klinge  du klingest  er, sie, es klinge 
Plural wir klingen  ihr klinget  sie klingen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich klänge  du klängest, klängst  er, sie, es klänge 
Plural wir klängen  ihr klängt, klänget  sie klängen 

klingen

  1. klinga
  2. låta
    Dein Vorschlag klingt gut.
    Ditt föreslag låter bra.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan. Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: Klang
Sammansättningar: verklingen