klinka

Svenska

Substantiv

Böjningar av klinka	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	klinka	klinkan	klinkor	klinkorna
Genitiv	klinkas	klinkans	klinkors	klinkornas

klinka

1. handtag för att öppna eller stänga dörren

   Synonymer: dörrhandtag, dörrtrycke

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1600. Av medellågtyska klinke.

2. (anatomi) skinka, stjärthalva

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1768. Jämför nederländska klink.

Översättningar

handtag

• finska: kahva ^(fi)
• turkiska: mandal ^(tr)
• tyska: Klinke ^(de) f, Türklinke ^(de) f

bakre halva av rumpan

• tyska: Hinterteil ^(de) n

Verb

Böjningar av klinka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	klinka	klinkas
Presens	klinkar	klinkas
Preteritum	klinkade	klinkades
Supinum	klinkat	klinkats
Imperativ	klinka	–
Particip
Presens	klinkande, klinkandes
Perfekt	(klinkad)
Not: Perfektparticip existerar med tillhörande partikel.

klinka

1. (vardagligt) (små)spela lite för sig själv, ofta om musikinstrument med tangenter

   Varianter: plinka

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1697. Av ljudhärmande ursprung, se även klinga.

Översättningar

(små)spela lite för sig själv, ofta om musikinstrument med tangenter

• tyska: klimpern ^(de)