Hoppa till innehållet

klint

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av klint  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ klint klinten klintar klintarna
Genitiv klints klintens klintars klintarnas

klint u

  1. (naturgeografi) liten och vanligtvis kal bergstopp
    Synonymer: klätt
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1338.[1] Av fornsvenska klinter.

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "klint"