klocka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av klocka  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ klocka klockan klockor klockorna
Genitiv klockas klockans klockors klockornas

klocka

klocka på ett torn
  1. tidmätare (ursprungligen mekanisk med rund urtavla och visare, senare oftast elektronisk med visare eller digital)
    Klockan i köket har stannat och behöver nog ett nytt batteri.
    Varianter: kluka (orsamål)
    Synonymer: ur
  2. (i frågor om vilken tid det är) tid, klockslag
    Vet ni vad klockan är?
  3. oftast konformigt metallföremål öppet nere och stängt uppe avsett att frambringa ljud vid påverkan
    Jämför: skälla, bjällra
    Klockorna i kyrktornet vägde flera ton styck.
  4. (främst i ett fåtal sammansättningar) oftast konformigt föremål öppet nere och stängt uppe med annan uppgift än att frambringa ljud
    Dykarklocka användes förr för att kunna dyka djupt. Översättning behöver kontrolleras
    Sammansättningar: dykarklocka, gasklocka, klockkurva
  5. (digitalteknik) klocksignal
    Sammansättningar: klockcykel, klockfrekvens
    Besläktade ord: klockad

Grammatik[redigera]

klockslag

Refereras ibland till med pronomenet hon.

Etymologi[redigera]

Sedan fornsvenska klukka, klokka, ett medeltida lån av latinska clocca, "(kyrk)klocka", även "kåpa" (jämför engelska clock och cloak, franska cloche, tyska Glocke), troligen av iriskt ursprung, troligen ljudhärmande.

Sammansättningar[redigera]

Meronymer[redigera]

Besläktade ord[redigera]

Översättningar[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av klocka  Aktiv Passiv
Infinitiv klocka klockas
Presens klockar klockas
Preteritum klockade klockades
Supinum klockat klockats
Imperativ klocka
Particip
Presens klockande, klockandes
Perfekt klockad

klocka

  1. ta tiden för en händelse; mäta hur lång tid något tar
  2. speciellt mäta tiden det tar att färdas en viss sträcka; mäta hastighet
    Bilen klockades till hundratjugo kilometer i timmen.
  3. (digitalteknik) styra med en speciell pulsformad klocksignal, på det att saker och ting endast ska hända då klockan byter tillstånd från låg nivå till hög (eller i vissa tillämpningar tvärtom)
    Det här registret klockas in på positiv klockflank, det vill säga när klockan går från låg till hög.
    Sammansättningar: underklocka, överklocka
    Jämför: synkron

Översättningar[redigera]