klocka

Svenska

Substantiv

Böjningar av klocka	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	klocka	klockan	klockor	klockorna
Genitiv	klockas	klockans	klockors	klockornas

klocka

klocka på ett torn

• uttal: /ˈklɔ̀ka/

1. tidmätare (ursprungligen mekanisk med rund urtavla och visare, senare oftast elektronisk med visare eller digital)

   Klockan i köket har stannat och behöver nog ett nytt batteri.

   Varianter: kluka (orsamål)

   Synonymer: ur

   Meronymer: minutvisare, sekundvisare, timvisare, urtavla

   Sammansättningar: armbandsklocka, golvklocka, guldklocka, klocktorn, köksklocka, moraklocka, schackklocka, silverklocka, stationsklocka, väggklocka, äggklocka

2. (i frågor om vilken tid det är) tid, klockslag

   Vet ni vad klockan är?

   Grammatik: Refereras ibland till med pronomenet hon.

3. oftast konformigt metallföremål öppet nere och stängt uppe avsett att frambringa ljud vid påverkan

   Klockorna i kyrktornet vägde flera ton styck.

   Jämför: skälla, bjällra

   Sammansättningar: blåklocka, cykelklocka, dörrklocka, klockmalva, klockringning, klockspel, klockstapel, klocktorn, klockväxt, kyrkklocka, ringklocka, skeppsklocka, slagklocka, ängsklocka

   Se även: kläpp

4. (främst i ett fåtal sammansättningar) oftast konformigt föremål öppet nere och stängt uppe med annan uppgift än att frambringa ljud

   Dykarklocka användes förr för att kunna dyka djupt.

   Sammansättningar: dykarklocka, gasklocka, klockkurva

5. (digitalteknik) klocksignal

   Sammansättningar: klockcykel, klockfrekvens

   Besläktade ord: klockad

Etymologi: Sedan fornsvenska klukka, klokka, ett medeltida lån av latinska clocca, ”(kyrk)klocka”, även ”kåpa” (jämför engelska clock och cloak, franska cloche, tyska Glocke), troligen av iriskt ursprung, troligen ljudhärmande.

Besläktade ord: klockare

Sammansättningar: klockradio, klockslag, väckarklocka

Översättningar

tidmätare

• bokmål: klokke ^(no) mf, ur ^(no) n
• bosniska: sat m
• danska: ur ^(da) n
• engelska: clock ^(en), watch ^(en)
• esperanto: horloĝo
• finska: kello ^(fi)
• franska: horloge ^(fr) f, montre ^(fr) f
• indonesiska: jam ^(id)
• isländska: úr ^(is), klukka ^(is) f
• italienska: orologio ^(it)
• japanska: 時計 ^(ja)
• jiddisch: זייגער ^(yi) m (zeyger)
• kroatiska: ura ^(hr) f sing, sat ^(hr) m sing
• malajiska: jam ^(ms)
• nederländska: klok ^(nl) mf
• nynorska: klokke f, ur n
• polska: zegar ^(pl) m, zegarek ^(pl) m
• portugisiska: relógio ^(pt)
• ryska: часы ^(ru) m pl
• spanska: reloj ^(es) m
• svensk romani: kambana
• tyska: Uhr ^(de) f
• ungerska: óra ^(hu)

metallföremål öppet nere och stängt uppe avsett att frambringa ljud

• bokmål: klokke ^(no) mf
• danska: klokke ^(da) u
• engelska: bell ^(en)
• finska: kello ^(fi)
• franska: cloche ^(fr) f
• isländska: bjalla ^(is) f
• italienska: campana ^(it) f
• nederländska: klok ^(nl) mf
• nynorska: klokke f
• polska: dzwon ^(pl) m
• portugisiska: sino ^(pt) m, campainha ^(pt) f
• ryska: ко́локол ^(ru) m
• spanska: campana ^(es) f
• tyska: Glocke ^(de) f
• ungerska: harang ^(hu)

Verb

Böjningar av klocka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	klocka	klockas
Presens	klockar	klockas
Preteritum	klockade	klockades
Supinum	klockat	klockats
Imperativ	klocka	–
Particip
Presens	klockande, klockandes
Perfekt	klockad

klocka

1. ta tiden för en händelse; mäta hur lång tid något tar
2. speciellt mäta tiden det tar att färdas en viss sträcka; mäta hastighet

   Bilen klockades till hundratjugo kilometer i timmen.

3. (digitalteknik) styra med en speciell pulsformad klocksignal, på det att saker och ting endast ska hända då klockan byter tillstånd från låg nivå till hög (eller i vissa tillämpningar tvärtom)

   Det här registret klockas in på positiv klockflank, det vill säga när klockan går från låg till hög.

   Sammansättningar: underklocka, överklocka

   Jämför: synkron

Översättningar

mäta tid

• engelska: clock ^(en)
• finska: ottaa aika, kellottaa ^(fi)

mäta hastighet

• engelska: clock ^(en)

styra elektronisk krets

• engelska: clock ^(en)
• finska: kellottaa ^(fi)