knút

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av knút  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ knút knútenn knút’ knúta
Dativ   knútem   knútum

knút m

  • uttal: /ɲʉ́ːtʰ/, /kʰnɞ́ɵ̯ːtʰ/
  1. knut, såsom bandknut
    Jag kænn knýt’ nð knút sum dú ínt’ kænn knýt’ upp!
    Jag kan knyta en knut som du inte kan knyta upp!
    Sammansättningar: lykkjknút
  2. husknut
    Sammansättningar: knútskýr’
  3. (singulare tantum) av svält hindrad och stadgad växt hos människor och djur; det brukas ej ensamt utan i följande talesätt:
    Hǫnð sit i knútĕnn enn.
    Han växer ännu icke något, eller hans växt är likasom häftad i eller med en knut, så att han ej kan växa.
    Let ínt’ kuma knútĕnn tí nð.
    Låt inte knuten komma i hans växt (d.v.s. föd honom väl, att han ej stadgar växten av svält).
    Kum knútĕnn ti svínĕð svø má dú aldr’ fá eð dil veks’ um dú gaf eð aldr’ svø mykjið.
    Stadgar svinet växten av svält, så må man aldrig få det till att växa, om man än gåve det aldrig så mycket.
    Användning: Talesättet torde vara taget av knuten eller leden på halm- eller höstrån.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan. Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornnordiska knútr.
Besläktade ord: knút’
Sammansättningar: knútskýr’