knacken

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

knacken

  1. böjningsform av knack

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för knacken 

Hjälpverb: haben

Infinitiv knacken
Presensparticip knackend
Perfektparticip geknackt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich knacke  du knackst  er, sie, es knackt 
Plural wir knacken  ihr knackt  sie knacken 
Preteritum Singular ich knackte  du knacktest  er, sie, es knackte 
Plural wir knackten  ihr knacktet  sie knackten 
Imperativ
Singular - knacke ! -
Plural - knackt ! knacken Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich knacke  du knackest  er, sie, es knacke 
Plural wir knacken  ihr knacket  sie knacken 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich knackte  du knacktest  er, sie, es knackte 
Plural wir knackten  ihr knacktet  sie knackten 

knacken

  1. knaka
  2. slagga
  3. bryta (t ex nötter)