knak

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Interjektion[redigera]

knak

  1. ljud av något som spricker eller knäcks

Substantiv[redigera]

Böjningar av knak  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ knak knaket
Genitiv knaks knakets

knak n

  1. ljud av något som spricker eller knäcks
    Genom [isflakens] sammanstötning förorsakas ett knak och ett buller, [så] att ovana öron snart kan förlora hörseln.
    Efter en del fnissanden och ordutbyten, prasslanden och knak i dörrar, blev det tyst.
    Besläktade ord: knaka, knakande, knakning
    Se även tesaurus: Ljudstöt
    Jämför: brak, gisten, knall, knarr

Översättningar[redigera]

Danska[redigera]

Interjektion[redigera]

knak

  1. (onomatopoesi) knack
    Varianter: knæk