Hoppa till innehållet

knallen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

knallen

  1. böjningsform av knall
  2. böjningsform av knalle

Nederländska

[redigera]

Verb

[redigera]

knallen

  1. knalla

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för knallen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv knallen
Presensparticip knallend
Perfektparticip geknallt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich knalle  du knallst  er, sie, es knallt 
Plural wir knallen  ihr knallt  sie knallen 
Preteritum Singular ich knallte  du knalltest  er, sie, es knallte 
Plural wir knallten  ihr knalltet  sie knallten 
Imperativ
Singular - knalle ! -
Plural - knallt ! knallen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich knalle  du knallest  er, sie, es knalle 
Plural wir knallen  ihr knallet  sie knallen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich knallte  du knalltest  er, sie, es knallte 
Plural wir knallten  ihr knalltet  sie knallten 

knallen

  1. knalla, smälla
    Besläktade ord: Knall