kneifen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för kneifen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv kneifen
Presensparticip kneifend
Perfektparticip gekniffen
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich kneife  du kneifst  er, sie, es kneift 
Plural wir kneifen  ihr kneift  sie kneifen 
Preteritum Singular ich kniff  du kniffst  er, sie, es kniff 
Plural wir kniffen  ihr knifft  sie kniffen 
Imperativ
Singular - kneif!, kneife ! -
Plural - kneift ! kneifen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich kneife  du kneifest  er, sie, es kneife 
Plural wir kneifen  ihr kneifet  sie kneifen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich kniffe  du kniffest  er, sie, es kniffe 
Plural wir kniffen  ihr kniffet  sie kniffen 

kneifen

  1. nypa, knipa
    Sammansättningar: Kneifzange