knäcka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även knacka.

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av knäcka  Aktiv Passiv
Infinitiv knäcka knäckas
Presens knäcker knäcks (knäckes)
Preteritum knäckte knäcktes
Supinum knäckt knäckts
Imperativ knäck
Particip
Presens knäckande, knäckandes
Perfekt knäckt

knäcka

  1. bryta av hårt material
    På julen brukar vi alltid knäcka nötter
    Benet knäcktes av den kraftiga smällen
  2. besegra någon; bryta ner någon
    Stressen knäckte henne fullständigt.

Översättningar[redigera]