koffert

en koffert(1)

Svenska

Substantiv

Böjningar av koffert	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	koffert	kofferten	koffertar	koffertarna
Genitiv	kofferts	koffertens	koffertars	koffertarnas

koffert u

1. kista avsedd för transport, vanligen försedd med två handtag; ett större och mer otympligt bagage än en reseväska

   Sammansättningar: Amerikakoffert

2. (något ålderdomligt) bagageutrymme (på en bil)

Etymologi: Av lågtyska koffer, koffert, kuffer, kuffert, av franska coffre (”låda, kista”), av fornfranska cofre, av latinska cophinus (”korg”) grekiska κόφινος (kóphinos, ”korg”).

Se även

• kista
• trunk
• väska

Översättningar

kista avsedd för transport, vanligen försedd med två handtag

• ryska: сундук ^(ru) m
• tyska: Koffer ^(de) m, Überseekoffer m

bagageutrymme (på en bil)

• tyska: Kofferraum ^(de) m