koffert

en koffert(1)

Svenska

Substantiv

Böjningar av koffert	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	koffert	kofferten	koffertar	koffertarna, åld. el. dial. koffertarne
Genitiv	kofferts	koffertens	koffertars	koffertarnas, åld. el. dial. koffertarnes

koffert u

1. kista avsedd för transport, vanligen försedd med två handtag; ett större och mer otympligt bagage än en reseväska

   Sammansättningar: Amerikakoffert

2. (något ålderdomligt) bagageutrymme (på en bil)

Etymologi: Av lågtyska koffer, koffert, kuffer, kuffert, av franska coffre (”låda, kista”), av fornfranska cofre, av latinska cophinus (”korg”) grekiska κόφινος (kóphinos, ”korg”).

Se även

• kista
• trunk
• väska

Översättningar

kista avsedd för transport, vanligen försedd med två handtag

ryska: сундук (ru) m

tyska: Koffer (de) m, Überseekoffer m

bagageutrymme (på en bil)

tyska: Kofferraum (de) m