konjugieren

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för konjugieren 

Hjälpverb: haben

Infinitiv konjugieren
Presensparticip konjugierend
Perfektparticip konjugiert
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich konjugiere  du konjugierst  er, sie, es konjugiert 
Plural wir konjugieren  ihr konjugiert  sie konjugieren 
Preteritum Singular ich konjugierte  du konjugiertest  er, sie, es konjugierte 
Plural wir konjugierten  ihr konjugiertet  sie konjugierten 
Imperativ
Singular - konjugiere ! -
Plural - konjugiert ! konjugieren Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich konjugiere  du konjugierest  er, sie, es konjugiere 
Plural wir konjugieren  ihr konjugieret  sie konjugieren 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich konjugierte  du konjugiertest  er, sie, es konjugierte 
Plural wir konjugierten  ihr konjugiertet  sie konjugierten 

konjugieren

  1. (grammatik) konjugera, böja
    Besläktade ord: Konjugation