konjunktion

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wikipedia har en artikel om:
konjunktion

Se även Konjunktion.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av konjunktion  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ konjunktion konjunktionen konjunktioner konjunktionerna
Genitiv konjunktions konjunktionens konjunktioners konjunktionernas

konjunktion

  1. (lingvistik, ordklasser) ord som binder samman två satsdelar eller satser och samtidigt anger ett förhållande mellan dessa, såsom att båda är sanna eller att den ena satsens sanning leder till den andra satsens sanning; vanliga exempel är och, eller, om, eftersom, medan, att etc.
    Synonymer: samordnande konjunktion
    Hyperonymer: ordklass
    Kohyponymer: adjektiv, adverb, interjektion, preposition, pronomen, räkneord, substantiv, verb
  2. (logik) påstående innehållande och eller själva logiska operatorn "och"
  3. (astronomi) tillfällig placering av två himlakroppar nära varandra på samma sida av stjärnhimlen sett från jorden
    Antonymer: opposition
    Se även: kvadratur, zenit
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Fraser: samordnande konjunktion (konjunktion), underordnande konjunktion (subjunktion)

Översättningar[redigera]

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

konjunktion

  1. (lingvistik) konjunktion