konsonant

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Konsonant.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av konsonant  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ konsonant konsonanten konsonanter konsonanterna
Genitiv konsonants konsonantens konsonanters konsonanternas

konsonant

  1. (lingvistik) språkljud som bildas med varierande förträngning av språkröret
    Synonymer: medljud
    Hyperonymer: språkljud, fonem
  2. bokstav som representerar sådant språkljud; b, d, g etc.

Antonymer[redigera]

Sammansättningar[redigera]

Hyponymer[redigera]

språkljud

Översättningar[redigera]

Frisiska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av konsonant  Singular Plural
utrum
Nominativ konsonant konsonanten

konsonant

Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Antonymer: fokaal, klinker
Synonymer: bylûd
Besläktade ord: konsonantisme