konstig

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av konstig  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum konstig konstigare  
Neutrum konstigt
Bestämd
singular
Maskulinum konstige konstigaste
Alla konstiga
Plural konstiga
  Predikativt
Singular Utrum konstig konstigare konstigast
Neutrum konstigt
Plural konstiga
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning (konstigt)?

konstig

  • uttal: /ˈkʰɔnːˌstɪ(gː)/
  1. onormal; från normen avvikande
    Synonymer: egendomlig, konstgjord, märklig, obskyr, onaturlig, underlig
  2. konstfärdig, skicklig

Översättningar[redigera]