Hoppa till innehållet

konungason

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av konungason  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ konungason konungasonen konungasöner konungasönerna
Genitiv konungasons konungasonens konungasöners konungasönernas

konungason

  1. son till konung
    Varianter: kungason

Översättningar

[redigera]