konvolut

Svenska

Substantiv

Böjningar av konvolut	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	konvolut	konvolutet	konvolut	konvoluten
Genitiv	konvoluts	konvolutets	konvoluts	konvolutens

konvolut

1. stort kuvert
2. paket
3. skivomslag

Etymologi: Belagt i språket sedan 1789. Av latinska convolutum (”omslag”), till convolvere ("rulla ihop; veckla samman").

Översättningar

stort kuvert

• engelska: envelope ^(en)
• franska: enveloppe ^(fr) f