koppa

Svenska

Substantiv

Böjningar av koppa 1–3.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	koppa	koppan	koppor	kopporna
Genitiv	koppas	koppans	koppors	koppornas

koppa

1. den grekiska bokstaven Ϟ (gemen: ϟ)
2. vätskefylld blåsa i huden

   Sammansättningar: apkoppor, getkoppor, kokoppor, människokoppor, smittkoppor, vattkoppor

3. (ålderdomligt, främst i sammansättningar) spindel

   Sammansättningar: etterkopp, etterkoppa, koppjärk, kuppjärk

   Etymologi: Av fornsvenska koppa i samma betydelse (belagt i fornsvenska eterkoppa), i grunden ett forngermanskt ord för spindel. Jämför engelska cob i cobweb (”spindelväv”). Möjligen besläktat med tyska Kopf (”huvud”), alternativt koppa i betydelsen ”vätskefylld blåsa”, då med anseende på spindelns bakdel. Jämför etterkopp/etterkoppa (”giftkoppa, giftspindel)”. Kognat med danska kop (fornsvenska koppæ) i edderkop (”etterkoppa”).

   Varianter: kopp, kupp

Översättningar

bokstav

• engelska: koppa ^(en)
• ryska: ко́ппа ^(ru) f
• tyska: Koppa ^(de) n

vätskefylld blåsa i huden

• danska: kopper ^(da) pl
• finska: rokko ^(fi)
• nederländska: pokken ^(nl) pl
• tyska: Pocke ^(de) f

Fornsvenska

Substantiv

koppa

1. spindel

   Sammansättningar: eterkoppa

   Etymologi: Härlett i svenska koppa, kopp, kupp i samma betydelse. Kognat med fornsvenska koppæ i samma betydelse.