korp

Svenska

Substantiv

Böjningar av korp	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	korp	korpen	korpar	korparna
Genitiv	korps	korpens	korpars	korparnas

Kråkfågeln korp

Redskapet korp

korp

• uttal: kårp /kɔrp/

1. en art (Corvus corax) inom fågelfamiljen kråkfåglar (Corvidae); individ av arten korp

   Synonymer: ramn

   Hyperonymer: kråkfågel

   Kohyponymer: kråka, kaja

   Odens korpar heter Hugin och Munin.

   Ingen annan fågel i landet har gett upphov till så många ortsnamn som korpen.

   Etymologi: Av fornsvenska korper.; av ljudhärmande ursprung efter fågelns läte, liksom latinska corvus, ("korp") och grekiska κόραξ, ("korp").

2. hacka, redskap som används inom jordbruket

   Besläktade ord: korpa

3. (slang) (oftast i bestämd form) korporationsidrott

Översättningar

fågel

• bokmål: ravn ^(no) m
• danska: ravn ^(da)
• engelska: common raven ^(en)
• finska: korppi ^(fi)
• franska: corbeau ^(fr) m
• färöiska: ravnur ^(fo) m
• galiciska: corvo ^(gl)
• iriska: fiach m
• isländska: hrafn ^(is) m, krummi ^(is)
• nederländska: raaf ^(nl) mf
• nordsamiska: gáranas
• nynorska: ramn m, korp m
• polska: kruk zwyczajny ^(pl) m, kruk ^(pl) m
• portugisiska: corvo ^(pt) m
• ryska: ворон ^(ru) m
• turkiska: kuzgun ^(tr), bayağı kuzgun ^(tr)
• tyska: Rabe ^(de) m, Kolkrabe ^(de) m
• yoruba: ẹiyẹ ìwo

verktyg

• engelska: pickaxe ^(en), mattock ^(en)
• finska: hakku ^(fi)
• nederländska: pikhouweel ^(nl) n
• turkiska: kazma ^(tr)
• tyska: Pickel ^(de) m, Spitzhacke ^(de) f