korsning

Svenska

Substantiv

Böjningar av korsning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	korsning	korsningen	korsningar	korsningarna
Genitiv	korsnings	korsningens	korsningars	korsningarnas

korsning

1. (transport) plats med förgrening av vägar eller vägar som korsar varandra

   Sammansättningar: vägkorsning, fyrvägskorsning, järnvägskorsning, motorvägskorsning, plankorsning, t-korsning (T-korsning)

   Se även: överfart

2. (biologi) resultatet eller aktionen av att korsa två organismer av olika taxa

   Sammansättningar: korsningsbarriär

Besläktade ord: kors, korsa

Fraser

• morsning korsning

Översättningar

(transport) plats med förgrening av vägar eller korsande vägar

• bokmål: kryss ^(no) n
• engelska: intersection ^(en)
• nynorska: kryss n
• polska: skrzyżowanie ^(pl) n
• tyska: Kreuzung ^(de) f, Verkehrskreuzung f

(bilologi) resultatet eller aktionen av att korsa

• bokmål: krysning f
• nynorska: krysning mf
• tyska: Kreuzung ^(de) f