korsning

Svenska

Substantiv

Böjningar av korsning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	korsning	korsningen	korsningar	korsningarna, åld. el. dial. korsningarne
Genitiv	korsnings	korsningens	korsningars	korsningarnas, åld. el. dial. korsningarnes

korsning

1. plats där två vägar möts
2. (biologi) resultatet eller aktionen av att korsa två organismer av olika taxa

Sammansättningar

• vägkorsning
• trafikkorsning
• järnvägskorsning
• T-korsning

Fraser

• morsning korsning

Besläktade ord

• korsa

Översättningar

1. korsning av vägar

bokmål: kryss (no) n engelska: intersection (en)

nynorska: kryss n tyska: Kreuzung (de) f, Verkehrskreuzung f

2. bilologi

bokmål: krysning mf nynorska: krysning mf

tyska: Kreuzung (de) f