krikon

Svenska

Substantiv

Böjningar av krikon	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	krikon	krikonet	krikon	krikonen
Genitiv	krikons	krikonets	krikons	krikonens

krikon n

1. en underart Prunus domestica insititia av plommon med blåsvart frukt; frukt av denna underart

   Synonymer: krika (dialektalt, ålderdomligt), damaskenerplommon (dialektalt), damaskusplommon (dialektalt), krikonplommon (dialektalt), sperling (dialektalt), spillen (dialektalt), tersen (dialektalt), tysk slån (dialektalt)

   Etymologi: Av fornsvenska krikon, av medellågtyska krike, kreke. Tillagt är den svenska ändelsen för namn på bär, -on.

   Sammansättningar: krikonträd

Översättningar

en underart Prunus domestica insititia av plommon med blåsvart frukt

• bokmål: kreke mf, krekeplomme mf
• danska: kræge
• engelska: damson ^(en)
• franska: quetsche ^(fr) f
• katalanska: prunyó ^(ca) m