krone

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av krone  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ krone kronen kroner kronerne
Genitiv krones kronens kroners kronernes

krone u

  1. krona (alla betydelser: mynt, huvudbonad, staten, trädkrona, tandkrona)
    slå plat eller krone
    singla slant - krona eller klave
    Sammansättningar: blomsterkrone, dronningekrone, egekrone, enkrone, femkrone, guldkrone, kejserkrone, kongekrone, kronblad, krondiamantbryllup, krondyr, kronebeløb, kronekurs, kronestykke, krongods, kronhjort, kronhjul, kronjuvel, kronjyde, kronjysk, kronkoloni, kronprins, kronrage, kronregalier, kronrør, kronvidne, kronvildt, porcelænskrone, tandkrone, tikrone, tokrone, tornekrone, trækrone, tyvekrone

Verb[redigera]

under utveckling

grammatikmallen är under utveckling och bör inte användas ännu.
Böjningar av krone  Aktiv
Infinitiv krone
Presens kroner
Preteritum kronede
Supinum kronet
Imperativ kron
Particip
Presens kronende
Perfekt (kronet)?

krone

  1. kröna (till kung), sätta krona på, utgöra en höjdpunkt
    Besläktade ord: kroning