kränkning

Svenska

Substantiv

Böjningar av kränkning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kränkning	kränkningen	kränkningar	kränkningarna
Genitiv	kränknings	kränkningens	kränkningars	kränkningarnas

kränkning

1. händelsen att någon kränker en annan

   Besläktade ord: kränka

   Sammansättningar: ärekränkning

2. (juridik) ingrepp i någons rättigheter eller frihet

Översättningar

det att kränka

• engelska: insult ^(en), indignity ^(en)
• tyska: Kränkung ^(de) f, Verletzung ^(de) f

ingrepp i rättigheter

• engelska: tort ^(en), delict ^(en)