kujon

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kujon  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kujon kujonen kujoner kujonerna
Genitiv kujons kujonens kujoners kujonernas

kujon

  1. feg stackare
    Etymologi: Via franska coïon,[1] av italienska coglione (”tölp”, egentligen ”snöping”, ”kastrat”); ursprungligen av latinska coleus (”testikel”). Känt i svenskan sedan 1633.[2]
    Synonymer: fegis, mes, pultron, sillmjölke, ynkrygg
    Besläktade ord: kujonera

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kujon  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kujon kujonen kujoner kujonene
Genitiv kujons kujonens kujoners kujonenes

kujon

  1. kujon
    Etymologi: Via franska coïon,[1] av italienska coglione (”tölp”, egentligen ”snöping”, ”kastrat”); ursprungligen av latinska coleus (”testikel”).[2]
    Synonymer: feiging, reddhare

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kujon  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kujon kujonen kujoner kujonerne
Genitiv kujons kujonens kujoners kujonernes

kujon

  1. kujon
    Etymologi: Via franska coïon,[1] av italienska coglione (”tölp”, egentligen ”snöping”, ”kastrat”); ursprungligen av latinska coleus (”testikel”).[2]
    Synonymer: bangebuks, kryster
    Besläktade ord: kujonagtig, kujonere, kujoneri, kujonering

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kujon  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kujon kujonen kujonar kujonane

kujon

  1. kujon
    Etymologi: Via franska coïon,[1] av italienska coglione (”tölp”, egentligen ”snöping”, ”kastrat”); ursprungligen av latinska coleus (”testikel”).[2]
    Synonymer: feiging

Polska[redigera]

Substantiv[redigera]

kujon m

  1. (nedsättande) nörd, tönt

Källor[redigera]

  1. 1,0 1,1 1,2 1,3 Den Danske Ordbog: kujon. Läst 15 mars 2016.
  2. 2,0 2,1 2,2 2,3 SAOB (1938): kujon