kulla

Svenska

Substantiv

Böjningar av kulla	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kulla	kullan	kullor	kullorna
Genitiv	kullas	kullans	kullors	kullornas

en kulla (2) av rasen fjällko

kulla

1. kvinna från Dalarna

   1928: Anna Svärd, Selma Lagerlöf:

   Unga masar och kullor i sina högtidsdräkter hade avslutat tåget.

   Jämför: mas, dalkarl

   Sammansättningar: dalkulla, kranskulla, rumpkulla

2. typ av nötkreatur utan horn

   Synonymer: kullko

   Besläktade ord: kullig

   Sammansättningar: rödkulla

Sammansättningar: brunkulla

Översättningar

kvinna från Dalarna

typ av nötkreatur utan horn

• bokmål: kolle mf

Verb

Böjningar av kulla	Aktiv	Passiv
Infinitiv	kulla	kullas
Presens	kullar	kullas
Preteritum	kullade	kullades
Supinum	kullat	kullats
Imperativ	kulla	–
Particip
Presens	kullande, kullandes
Perfekt	kullad

kulla

1. (transitivt) fånga i leken kull och därmed överlåta uppgiften att vara den som jagar

   Besläktade ord: kull, kullad

Älvdalska

Substantiv

Böjningar av kulla	Singular		Plural
femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kulla	kullą	kullur	kullur
Ackusativ	kullu	kullų	kullur	kullur
Dativ	kullu	kullun	kullum	kullum

kulla f

• uttal: kʏlːɐ

1. flicka

   Etymologi: Av fornnordiska kolla (”hind, ko; kvinna”).