Hoppa till innehållet

kulla

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av kulla  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kulla kullan kullor kullorna
Genitiv kullas kullans kullors kullornas
en kulla (2) av rasen fjällko

kulla

  1. kvinna från Dalarna
    1928: Anna Svärd, Selma Lagerlöf:
    Unga masar och kullor i sina högtidsdräkter hade avslutat tåget.
    Jämför: mas, dalkarl
    Sammansättningar: dalkulla, kranskulla, rumpkulla
  2. typ av nötkreatur utan horn
    Synonymer: kullko
    Besläktade ord: kullig
    Sammansättningar: rödkulla
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Sammansättningar: brunkulla

Översättningar

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av kulla  Aktiv Passiv
Infinitiv kulla kullas
Presens kullar kullas
Preteritum kullade kullades
Supinum kullat kullats
Imperativ kulla
Particip
Presens kullande, kullandes
Perfekt kullad

kulla

  1. (transitivt) fånga i leken kull och därmed överlåta uppgiften att vara den som jagar
    Besläktade ord: kull, kullad

Älvdalska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av kulla  Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kulla kullą kullur kullur
Ackusativ kullu kullų kullur kullur
Dativ kullu kullun kullum kullum

kulla f

  1. flicka
    Etymologi: Av fornnordiska kolla (”hind, ko; kvinna”).