kulmen

Svenska

Substantiv

Böjningar av kulmen	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kulmen	kulmen
Genitiv	kulmens	kulmens

kulmen (oböjligt)

1. höjdpunkt

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1872. Av latinska culmen.

   Besläktade ord: kulmination, kulminera, kulminering

   Se även tesaurus: Fullbordan, Fullkomlighet, Rörelse, Topp, Återgång, Ståndpunkt, Fullständighet, Överlägsenhet, Betydenhet

Översättningar

Översättningar

• engelska: culmination ^(en)
• finska: huipentuma ^(fi), loppuhuipennus, huipennus ^(fi), kulminaatio, huippukohta
• ryska: вершина ^(ru) f
• tyska: Scheitelpunkt ^(de) m, Höhepunkt ^(de) m, Kulminationspunkt ^(de) m