kveld

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kveld  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kveld kvelden kvelder kveldene
Genitiv kvelds kveldens kvelders kveldenes

kveld

  1. kväll
    Synonymer: aften

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kveld  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kveld kveldnn kveld’ kvelda
Dativ   kvelden   kveldum

kveld m

  • uttal: /kʰwɛ́lː/, /kʰwéːl/, /kʰwíːl/
  1. kväll
    Jag vær bort’ i kveldst, menn i kveld ér jag heim’.
    Jag var borta i går kväll, men i kväll är jag hemma.
    i gár um kveld
    i går kväll
  2. kvällsmål
    ita kveldnn
    äta kvällsmat
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornnordiska kveld n, av urgermanska *kweldą, sidoform till *kwildiz m.
Grammatik: Nom. def. kveldnn ( m böjn.), men dat. kvelden ( n böjn.).
Sammansättningar: kveldsfǫuk, kveldsgjera, kveldsgrǫut, kveldstrøytt, kveldssømnug, kveldsvøkinn, kveldsverð
Besläktade ord: kveldes
Synonymer: apta

Fornnordiska[redigera]

Substantiv[redigera]

kveld n

  1. kväll, afton
    at kveldi (dags)
    om aftonen
    Sammansättningar: kveldlangt, kveldligʀ, kveldmál, kveldmáltíð, kveldriða, kveldseta, kveldsvæfʀ, kveldsǫngr, kveldtími
    Besläktade ord: kvelda
    Synonymer: aptann

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kveld  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kveld kvelden kveldar kveldane

kveld m

  1. kväll
    Synonymer: aftan, eftan