kyffe

Svenska

Substantiv

Böjningar av kyffe	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kyffe	kyffet	kyffen	kyffena
Genitiv	kyffes	kyffets	kyffens	kyffenas

ett kyffe ute på amerikanska prärien

kyffe

1. rum eller bostad av mycket låg kvalitet

   1930: Mitt liv som upptäcktsresande, Över Elburs berg till Teheran., Sven Hedin:

   Genomfrusna nådde vi äntligen byn Mäsrä, där vi i ett smutsigt kyffe, liknande en grotta, gjorde upp eld på marken.

   Synonymer: näste, skrubb, ruckel, skjul, tillhåll, håla, koja, kabyss

   Etymologi: Av medellågtyska kuffe, av nederländska kuf, av dunkelt ursprung.

Översättningar

Översättningar

• engelska: shack ^(en), hovel ^(en)
• tyska: Loch ^(de) n, Bruchbude ^(de) f