lärmen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för lärmen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv lärmen
Presensparticip lärmend
Perfektparticip gelärmt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich lärme  du lärmst  er, sie, es lärmt 
Plural wir lärmen  ihr lärmt  sie lärmen 
Preteritum Singular ich lärmte  du lärmtest  er, sie, es lärmte 
Plural wir lärmten  ihr lärmtet  sie lärmten 
Imperativ
Singular - lärme ! -
Plural - lärmt ! lärmen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich lärme  du lärmest  er, sie, es lärme 
Plural wir lärmen  ihr lärmet  sie lärmen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich lärmte  du lärmtest  er, sie, es lärmte 
Plural wir lärmten  ihr lärmtet  sie lärmten 

lärmen

  1. väsnas, bullra, bråka
    Synonymer: Krach machen
    Besläktade ord: Lärm