lebeman

Svenska

Substantiv

Böjningar av lebeman	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	lebeman	lebemannen	lebemän	lebemännen
Genitiv	lebemans	lebemannens	lebemäns	lebemännens

lebeman

1. hedonistiskt utlevande man, njutningsmänniska av manligt kön

   1932: Tiden:

   För att göra en anständig människa av den galante lebeman hon uppvaktas av låtsas hjältinnan hjälpa till att utfinna alla möjligheter till raffinemang.

   Synonymer: vivör

Varianter

• lebemann (ålderdomligt)

Etymologi

Av tyska Lebemann, sammansättning av leben, leva, och Mann, man.

Översättningar

Översättningar

• danska: levemand
• tyska: Lebemann ^(de) m