legering

Svenska

Substantiv

Böjningar av legering	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	legering	legeringen	legeringar	legeringarna, åld. el. dial. legeringarne
Genitiv	legerings	legeringens	legeringars	legeringarnas, åld. el. dial. legeringarnes

legering

1. (kemi) material med metalliska egenskaper vilket består av minst två grundämnen, varav minst ett är en metall

   Stål är en legering av järn och kol.

Översättningar

blandning av metall och en eller flera tillsatser

engelska: alloy (en) finska: metalliseos (fi), lejeerinki (fi) franska: alliage (fr) m

polska: stop (pl) m portugisiska: liga (pt) f metálica ryska: сплав (ru) m