leir

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

leir n

  • uttal: /léːɾ/ (Umeå); /lɑ́ːɾ/, /lɑ́ɪ̯ːɾ/ (Skellefteå); /léɪ̯ːɾ/ (Luleå)
  1. lera
    reið’ leirĕð
    reda eller mängta ihop ler till klämning eller bruk i murar
    Etymologi: Av fornnordiska leir.
    Sammansättningar: leirbrák, leirgrubb’, leirlafa, leirstakk, leirkeld’, leirkett’, leirtag
    Besläktade ord: leirug