máł

Se även mal, mál och máł’.

Bottniska

Substantiv

máł n

• uttal: /mɔ́ːɽ/, /mɑ́ːɽ/

1. språk, tal, sätt att tala

   Etymologi: Av fornnordiska mál; jfr danska, svenska, norska mål, isländska mál, "tal, talförmåga, språk", gotiska 𐌼𐌰𐌸𐌻, "församling, torg"; av ett germanskt *maþlą, sannolikt besläktat med mot, och möta och med en ursprunglig betydelse "folkförsamling", varav "församlingsplats", "rättegång, talande, tal"; jfr målstad, mäla, bångmål.

   Sammansättningar: kǫłismáł, máłstułinn, pítmáł

   Besläktade ord: lágmélt

2. måltid

   Etymologi: Av fornnordiska mál, av urgermanska *mēlą.

   Besläktade ord: máł’

   Sammansättningar: ferðmáł