märg

Se även ärg .

Svenska

Substantiv

Böjningar av märg	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	märg	märgen
Genitiv	märgs	märgens

märg

1. mjuk kärna innanför ett hårt hölje

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1300-talet. Som fornsvenska mærgher, miærgher, av fornnordiska mergr.

   Sammansättningar: benmärg, binjuremärg, flädermärg, märgben, märgfläck, märgfull, märglös, märgpipa, ryggmärg

   Vanliga konstruktioner: förlängda märgen

Översättningar

mjuk kärna innanför ett hårt hölje

• bokmål: marg ^(no) m
• danska: marv ^(da) u
• engelska: marrow ^(en), pith ^(en) hos växter
• jiddisch: מאַרך (markh)
• katalanska: medul·la ^(ca) f
• nederländska: merg ^(nl) n
• nynorska: marg m
• ryska: костный мозг ^(ru) m, мозг ^(ru) m
• spanska: médula ^(es) f
• tyska: Mark ^(de) n