mög

Se även møg.

Svenska

Substantiv

Böjningar av mög	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mög	möget
Genitiv	mögs	mögets

mög

1. (skånska, sällan) gödsel

   Etymologi: Belagt åtminstone sedan 1840.

2. (skånska, vardagligt) smuts

   Jag har sagt att du ska ta av dig skorna så att du inte asar in en massa mög.

   1981: Gasen i botten (CBS Records), Eddie Meduza:

   Det är rätt härligt när man tvättat av sig skiten och oljan och mög.

3. (skånska, vardagligt) skräp, onödiga saker

   2006 (1 aug): Samlariver ledde till antikbutik (Sydsvenskan):

   För tio år sedan flyttade Hasse Andersson in hos Susanne Johnsson i villan i Veberöd. Med sig hade han sin samling av radioapparater. Susanne Johnsson var inte helt nöjd. ”Ska du ha med dig det där möget”, undrade hon.

   2012 (1 dec): Nytt liv i luckan på slottet (Sydsvenskan):

   Jag har två barn själv och då känns det extra meningsfullt att göra bra saker för dem. Det finns så mycket mög för barn.

   Etymologi: Av fornnordiska mykr (”mocka, dynga”), besläktat med östsvenska muggig (”unken, sunkig”, ursprungligen ”möglig, fuktig osv”), mocka (”avföring”), mök (”prutt”). Till en indoeuropeisk rot med innebörd av fukt, slem, gägg, klet med mera, såsom engelska muck (”gägg, mocka”), muggy (”muggig”), latinska mucus (”slem”), litauiska mukls (”träskig”) och så vidare.

   Besläktade ord: möga, möged, mögig

Se även: möka

Interjektion

mög

1. (skånska, svordomar, vardagligt) skit

   Jävla mög! Nu missar jag bussen.